.

Spelar inte längre någon roll.
Jag orkar inte slåss.
Det är bortom min kontroll.
Du lämnade mig ensam.
Och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp.
Var att synas, att bli sedd.
Och jag glömmer bort att andas.

Ingen, ingen, ingen, ingen hör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0